Kääära dagbok,
lördagens synthpicknick blev väl kanske inte riktigt som varken jag, Markus eller Anna hade tänkt oss, men jag tycker att det blev bra ändå.
Vi stack dit så fort jag slutade på jobbet, och redan då var det lite småkyligt ute. Vi bestämde oss för att inte sitta där dryckeslösa men efter en VÄLDIGT krånglig omväg till centralen (rökutveckling i tunnelbanan så den stannade inte vid t-centralen) insåg vi att systemet var stängt. Bice. Vi löste det på äkta fjortismaner med folkpiss och knäckebrödsmackor från 7-11 och gjorde en riktig picknick av det hela.
Sen åkte vi tillbaka och socialiserade med Niklas, Robban, Jolly, Johan, Stefan, Samuel och killen vi döpte om till Döden.
När det blivit lite för kallt ute och 90% av folket i parken flytt till endera Bodytåget eller Finland så bestämde vi att det där med efterfest lät jävligt kul. Åtta personer krympte snabbt till fyra och jag, Niklas, Markus och Robban åkte ut till Lilla Essingen för att "festa" hemma hos Calle. Så mycket fest som struntprat och skämt om homosex någonsin kan bli q;
Klockan blev sent, pendeln hotade med att sluta gå och jag och Markus åkte hem.

Sex timmars välbehövlig sömn senare gick det inte att somna om igen. Vi fördrev dagen med att fläta löshår och titta på Chupacabra-videos på youtube. Sen åkte vi till Medborgarplatsen och mötte upp Catta, Koff och Jocke. Tilläggas bör att jag denna dag kände mig lite arg, till och med aggressiv. Det mest passande uttrycket hade förmodligen varit aggressiv pöbel!
Vi placerade oss på Burger King och käkade, väntandes på Kim.
Och slutligen gick vi och såg Inglorious Basterds.
Min kommentar är helt simpelt att jag tror att jag är kär i en fiktiv karaktär. Det här kommer jag leva länge på! (Jag och Koff var ungefär lika uppspelta och svävandes i det blå efter filmen).
Om det är en sak du borde göra i livet så är det att se den filmen.

Over and out